Ringblomman i örtagården

Ringblomman, Calendula officinalis, är en gammal kultur- och medicinalväxt vars gyllengula och orange blommor har följt människan genom århundradena. Den har fått en självklar plats i både köksträdgården och den traditionella örtagården – vacker nog att odlas för sin blomning, men också uppskattad för sina många användningsområden.

Vad använder man?

Det är framför allt blommorna som används. De kan plockas hela eller så kan kronbladen skiljas från blomhuvudet.

Blommorna används traditionellt i bland annat örtoljor, salvor, hudberedningar och omslag. Ringblommans kronblad är också ätliga och kan användas för att ge färg och dekorera mat.

Stjälkar och rötter har däremot inte samma etablerade användning inom modern växtmedicin. I Örtagården låter vi därför främst blomman stå i centrum när vi gör våra egna beredningar.

Ringblommans egenskaper

Ringblomma har framför allt blivit känd som en hudväxt. Traditionellt har beredningar av blomman använts för irriterad och lätt inflammerad hud och för att understödja läkningen av mindre sår.

Den förekommer därför ofta i salvor, oljor, krämer och andra hudprodukter.

En del av ringblommans användning hör till traditionell örtmedicin. Historisk användning och modern medicinsk evidens är inte alltid samma sak.

Skörda ringblomma

Plocka friska, nyutslagna blommor när de är torra. Undvik blommor som fortfarande är våta av regn eller dagg om de ska torkas.

Blommorna kan användas färska till vissa ändamål, men när de ska sparas eller användas till exempelvis örtolja är ordentlig torkning viktig.

Torka & förvara

Lägg blommorna luftigt och låt dem torka på en torr plats med god ventilation, skyddade från starkt solljus.

De ska vara helt torra innan de läggs i en burk. Kvarvarande fukt kan göra att växtmaterialet förstörs.

Förvara den torkade ringblomman torrt och skyddat från ljus, gärna i en väl försluten glasburk. Då har du en liten bit av sommarens örtagård kvar även när trädgården har gått till vila.